Med skrämsel i ögonen
sågo frälsningssoldaterna
från observatoriets tornhjälm: himlaharporna;
de titaniska, svängande nebulosornas
kaotiska strängar av guldgas.
Långt ut i tidslösheternas omätliga kristall
där tanken skrämd
kan störta evigt genom årtusendena
rörde sig de gasartade gyllene harpobågar
som ryka i Skytten.
Av Harry Martinson
Ur Natur, 1934
Publicerad med tillstånd av Eva Martinson